|
Tillbaka till Vaginarts Texter
|
|||
Det finns ett ord som beskriver ditt fängelse: Prägling. Du kanske har läst om hur djur kan bli präglade på människor, eller om den fula ankungen eller om Pavlovs hundar. De berättelserna och experimenten handlar om djur som antingen tror att de är tillhör en annan art eller som lär sig lyda på givna signaler. Så gör de flesta av oss, tyvärr, också. Du kanske tror att du är en fri individ. Du kanske tror att du bestämmer självständigt över ditt liv. Vi har dåliga nyheter; det gör du förmodligen inte. Många av våra handlingar och värderingar styrs av det vi lärt oss som barn av våra föräldrar och av det omgivande samhället. Under uppväxten påverkas vi bland annat av lärare och kompisar. Och någonstans i bakgrunden påverkas vi fortfarande av den etik och moral som den religion vi tillhör står för. (Och det gör vi även om vi aldrig ber eller går i kyrkan.) Ett sätt att beskriva prägling är den här berättelsen, som brukar kallas: |
 |
||
 |
”Uppvaknandets rytande” Det var en gång en tigrinna som skulle föda. En dag när hon var ute och jagade stötte hon på en gethjord. Hon började jaga den och trots att hon var höggravid lyckades hon döda en av dem. Men den utmattande jakten gjorde att förlossningen kom igång. Och tigrinnan dog precis när hon fött en liten tigerkille. Getterna, som sprungit i väg, kom tillbaka när de kände att faran var över. När de närmade sig den döda tigrinnan, upptäckte de den nyfödda tigerungen, adopterade den och lät den följa med flocken. Tigerungen växte upp tillsammans med getterna och trodde att han också var en get. Han betade som de gjorde och han åt bara gräs. Han betedde sig som en get på alla sätt. Men som vi alla är medvetna om, så bultade ett tigerhjärta någonstans inom honom. Allt gick bra tills en gammal tiger en dag närmade sig hjorden och dödade en av getterna. De andra getterna sprang sin kos så snart som de såg tigern närma sig. Men vår tigerget fann ingen anledning att springa iväg, eftersom han inte vädrade någon fara. |
||
| Trots att den gamla tigern var en veteran som jagat mycket, hade han aldrig blivit så chockad som när han mötte den unga tigern. Han visste inte vad han skulle tycka om denna fullvuxna tiger som luktade som en get, betade som en get och på alla sätt betedde sig som en get. Han var ganska butter av sig och inte särskilt sympatisk. Så han tog tag i den unga tigerns nacke och släpade honom till närmsta vattendrag. Där lät han den unga tigern titta på sin egen spegelbild i vattnet. Men den unga tigern reagerade inte något särskilt på vad han såg, spegelbilden sa honom ingenting och han kunde inte se att han liknade den gamla tigern. Den gamla tigern kände sig frustrerad över att den unga tigern inte förstod. Så han släpade tillbaka honom till platsen där den döda geten låg. Han slet loss en bit getkött och tvingade in det i den unga tigerns mun. Vi kan gissa hos till hur chockad den unga tigern blev. Först försökte han spotta ut det råa köttet. Men den gamla tigern hade bestämt sig för att visa den unga tigern vem han verkligen var, så han gav sig inte förrän den unga tigern hade svalt lite av köttet. När han var säker på att den unga tigern hade gjort det, gav han honom en bit till. Och den här gången hände något annat. |
|||
|
Vår unga tiger tillät sig att smaka på det råa köttet, det varma blodet och åt njutningsfullt upp köttbiten. När han hade slutat tugga sträckte han på sig och röt kraftigt. Det var en djungelkatts rytande. Sedan sprang de båda tigrarna tillsammans in i skogen.”
Den unga tigerns rytande brukar kalla uppvaknandets rytande. Vad är nu det? Det är upptäckten att vi är mer än vi tror att vi är. De sker när vi upptäcker att vi har valt en identitet (en mask) som inte visar vilka vi egentligen är, som inte visar vår essens. Det är som att vi har levt i en drömvärld och sedan vaknar upp ur drömmen, tittar oss omkring och blir medvetna om en helt ny och annorlunda verklighet. |
 |
||
 |
Om vi tittar lite närmare på berättelsen om tigergeten: Ändå fram tills han möter den gamla tigern, tror den unga tigern att han är en get och han upplever världen som en get skulle ha gjort det. Den unga tigerns verklighet är en gets verklighet, men vi inser att det sättet att se på verkligheten bara tillåter honom att uppleva en liten del av det han verkligen är. Vi vet att han har möjlighet att se många andra saker och ha andra känslor. Man skulle kunna säga att han bara levde get-delen av sig själv ända tills den gamla tigern väckte honom och gjorde det möjligt för honom att möta sitt verkliga jag - alltså tigern han i själva verket var. På ett symboliskt plan fostras vi alla till getter; vi fostrar i kulturer och familjer där vi tränas att tänka, känna och se på ett särskilt förutbestämt sätt. Eftersom det sätt som vi har lärt oss att se världen på är det enda vi har erfarenhet av, så förmodar vi att världen är precis på det sätt som vi uppfattat den fram till nu. Och vi tror att det här sättet att leva är det enda möjliga sättet. Det är vår verklighet. Tänk dig en kvinna som fostras i en familj som dyrkar tanken. Om den kvinnan tror att hennes tankar är hennes viktigaste informationskälla om hur världen fungerar, så befinner hon sig i samma situation som vår tigerget. Den här kvinnan vet ingenting om sitt ”sanna” jag. Hon vet ingenting om sin fantasi, sin intuition och betydelsen av sina känslor. Hon kommer inte ha tillgång till den information som döljer sig där. Dessutom kommer hon att förnekas rikedomen och njutningen det sanna jag hade kunnat ge henne. |
||
|
Är det dags att ryta till nu?
Det är underbart att möta små barn. |
|
||
| Men så händer något. En förmanande mamma säger: ”Du får inte fråga varför de inte har barn, för de kan bli ledsna.” En irriterad pappa säger: ”Det där är inget att gråta för.” En fördömande mormor säger: ”Du måste hålla händerna på täcket.” En ilsken farfar säger: ”Om du är så högljudd kommer grannen och tar dig.” och En leende mamma säger: ”Vad du är duktig som kan duka bordet.” En stolt pappa säger: ” Å vad duktig du är i skolan.” En upprymd farmor säger: ”Å, vilket fin teckning du har gjort till mig.” En glad morfar säger: ”Vilken snäll flicka du är.” |
|||
 |
Tidigt lär du dig vad de vuxna tycker om att du gör och vad de inte gillar. Du blir bestraffad (kanske med ord) när du , i deras ögon, gör fel och du får beröm när de tycker att du handlar rätt. Och så börjar du förmodligen anpassa dig. Du lär dig att det som är ”JAG” inte är okej. Du lär dig att du måste göra som de vill för att få kärlek och uppskattning. Många lär sig att det inte räcker med att bara vara sig själv för att få kärlek. Det blir till en byteshandel där barnet presterar något (gör som mamma vill) och får kärlek som betalning. När vuxna personer inte accepterar dig som du är kan du känna att du GÖR fel. Det väcker en massa skuldkänslor inom dig. ”Jag gör mamma ledsen om jag…” Eller så kan du känna att du ÄR fel. Det väcker skamkänslor inom dig. |
||
|
Växte du upp i en familj som hade en negativ inställning till sex och du fick höra att det är fel att onanera eller att njuta av sex, kan du känna: ”Det är något fel på mig. Jag är inte normal.” Det är vad skam handlar om.
Många kvinnor känner skuldkänslor i förhållande till sex. Tankar som: ”Jag kanske gör fel nu, min partner kanske inte gillar det jag gör” är tecken på skuldkänslor. Tyvärr är det ännu vanligare att kvinnor känner att deras sexualitet är skamlig. Hos de allra flesta finns en blandning av både skuld och skamkänslor. Vi brukar lite skämtsamt säga att vi älskar skamlöst med varandra. Det är ett sätt att säga till varandra: ” Jag är okej precis som jag är och du är okej precis som du är. Jag accepterar min och din lust, mina och dina känslor, mina och dina behov.” |
 |
||
| Men även för oss, som arbetat mycket med oss själva och långsamt börjat acceptera de vi själva är, är det ofta svårt. Under många år har vi anpassat oss till omvärldens krav och dolt de vi egentligen var. De allra flesta hamnar i den där anpassningen som börjar med att du tror att du inte duger som du är. Det du gjorde då var att du satte på dig en osynlig mask och låtsades vara den snälla flickan som mamma ville ha eller den duktiga flickan som pappa ville ha. Masken sätter vi på oss för att vi ville få kärlek och för att vi var rädda att avvisas av våra föräldrar, som vi älskade oreserverat och samtidigt var helt beroende av. Du kanske trodde att de bara skulle tycka om dig om du var den där snälla och duktiga flickan. Du kanske trodde att om du visade vem du i själva verket var (en flicka som ibland var arg, som ibland var sur, som ibland var en prinsessa, som ibland var vild, som ibland var kåt, som ibland betedde sig som ett litet barn etc) så skulle de vända ryggen åt dig. Och hur hemskt vore det inte för ett barn med föräldrar som visar att du inte är okej som du är? Då känns det säkrare för många att dölja sitt verkliga jag bakom en kanske glad och duktig mask. (Det finns flera exempel på sådana flickor i litteraturen, flickor som tar allting med ett leende, trots att läsaren inser att det gör himla ont inuti henne. Ett par exempel är Pollyanna och Kajsa Kavat.) Det är lättare att masken, vårt ”låtsade” jag, får ett nej eller blir avvisat än att du själv blir avvisad. För att bli avvisad gör ont. |
|||
| Anpassningen är en del av vår prägling. Masken blir en konsekvens av präglingen. Vi har mött många människor som är helt övertygad om att det varken går eller är lämpligt att vara sig själv. Men det går. Då har man chansen att få verkliga vänner. Människor som tycker om oss för dem vi är. För vad är en vänskap som bygger på att man låtsas vara en annan värd i det långa loppet? Präglingen märks i vårt förhållande till exempelvis arbete, lydnad, att visa känslor, auktoriteter eller sexualitet. Våra värderingar speglar vår prägling. Verkar det krångligt? Du kan göra ett tankeexperiment: Fundera över dina far- och morföräldrars syn på sex och sexualitet. Fundera sedan över dina föräldrars syn på sex och sexualitet. Jämför den sedan med din syn på sex och sexualitet. |
|||
| Förmodligen upptäcker du skillnader mellan generationerna. Och de här skillnaderna beror på vilka värderingar som gällde när de här personerna växte upp. Sedan kan du fundera på om dina värderingar har påverkats av dina föräldrar. Vi kan gissa att du har ”ärvt” en del av deras syn. Eller så kanske du har revolterat mot dem. I vår kultur är sex ett laddat ämne. Ännu mer laddat blir det när det handlar om kvinnors sexualitet och kvinnors kön. Det finns utbredda föreställningar om att kvinnor är mindre sexuella än män, att kvinnor som har många partners är slampor, att det finns horor och madonnor etc. Vi menar att den typen av värderingar handlar om prägling. Det är något som vi har lärt oss. Det har blivit till sanningar. Sanningar som vi starkt ifrågasätter. Alla människor har samma rätt till sin kropp och till sin sexualitet! Vi uppmanar dig till att våga ta plats i ditt eget liv, i dina relationer, i arbetslivet och med din sexualitet. |
|||
Tillbaka till Vaginarts Texter |
|||
