|
|
|
När människan började med religiösa och andliga riter stod kvinnan i centrum. Hennes förmåga att skapa liv gjorde att hennes kraft sågs som helig. Människan skapade riter för att förklara det som var svårt att förstå.
Redan för 70 000 år sedan gjorde människan de första grottmålningarna i Afrika. Grottmålningar som skildrar myter och ritualer som fortfarande lever kvar hos Sunfolket vid Kalahariöknens rand.
Självklara motiv var den heliga kvinnan och den magiska fittan. De äldsta skulpturerna som hittats föreställer kvinnor.
Det är svårt – men inte helt omöjligt – att veta vad de tidiga människorna ville att bilder och skulpturer skulle symbolisera. I södra Afrika bor fortfarande Sunfolket, ett nomadiserat bushfolk som levt på ungefär samma sätt, på ungefär samma plats i 100 0000 år. Numera finns det bara en liten spillra kvar av folket. Under 1900-talet samlade forskare in Sunfolkets berättelser. När arkeologer långt senare fann de urgamla grottmålningarna i Afrika och jämförde motiven med Sunfolkets berättelser (till exempel deras skapelseberättelse) visade det sig att de stämmer med varandra. Redan för 70 000 år sedan tänkte alltså människor symboliskt. Riter, danser och myter var viktigt för att hålla samman de mycket små människogrupper som levde tillsammans då.
Det finns många bevis för att kvinnan hyllades av den unga mänskligheten. Det finns många exempel på målningar och skulpturer som föreställer kvinnan i allmänhet och fittan i synnerhet.
Det är svårare att hitta arkeologiska fynd som lika tydligt hyllar mannen. Bilder av män handlar mer om deras roll som jägare.
Den tidiga människan visste att livet kom ur kvinnan, eftersom hon födde barnen. Däremot var mannens och samlagets roll i att skapa liv okänd. De trodde att barn kom som en kombination mellan kvinnans magiska krafter och högre makters inblandning. Det var först i relativt modern tid, efter år 1000, som mannens betydelse blev klar.
Det finns exempel på kulturer som ända fram till senare delen av 1900-talet saknat den kunskapen. Därför kan man dra slutsatsen att människor alltid har ”vetat” att det var kvinnans magiska krafter som garanterade fortsatt liv. Den kunskapen kan ha varit orsaken till att de utvecklade många religiösa riter och ritualer som hyllade kvinnan, urmodern, gudinnan och det som symboliserar henne och det hon står för.
|
Männen tog över
Vid någon punkt i historien, tidpunkten skiljer sig mellan olika kulturer, har nästan alla gudinneorienterade religioner krossats eller tvingats under jorden av mansorienterade system. Ett exempel som ligger nära oss är de manligt dominerade, patriarkaliska religionerna (som judendom och kristendom). I Bibeln kan vi läsa om Moses som fick stentavlorna med tio Guds bud direkt ur Guds (Jahves) hand. När Moses dröjde upp på berget i sitt samtal med Gud, dansade folket runt den Gyllene kalven. När Moses kom ner och såg folket dansa blev han vansinnigt arg och slog sönder stentavlorna och anklagade folket för avgudadyrkan.
Vad färre vet är att den gyllene kalven representerade den stora ko-gudinnan. De tre första budorden handlar om lydnad inför ”den ende guden” (Jahve). I kravet på lydnad krossades gudinnekulturen.
Ett liknande scenario finns inom islam. Allahs soldater omvände det arabiska folket till att tro på den ende guden (Allah - som i princip är densamme som Gud eller Jahve) istället för att dyrka de tre gudinnorna. I myten förvandlades senare de tre gudinnorna till Allahs döttrar.
Så kan det gå! Den heliga svarta stenen Kabbah i Mecka (dit muslimska pilgrimer ska bege sig en gång i livet) var ett arv från gudinnornas tid. Liknande saker skedde i Grekland och Indien.
De kristnade romarna spred kristendomens mansorienterade religion, samtidigt som de underkuvade folk från Egypten i söder till Irland i norr. I Norden kan vi ana den starka ställningen kvinnan hade i gudinnan Freja. |
|
|
På bara några tusen år (och i några fall på kortare tid än så) hade världen förändrats från att vara dominerad av kvinnliga gudinnor till manliga gudar. Genom att skriva om historien och myterna har männen och deras gudar övertagit världen och blivit härskare. I yngre, manliga, myter hävdas det ibland att män kunnat skapa, föda barn och ge liv. I den typen av myter förnekas kvinnans roll.
Filosofen Friedrich Nietzsche pekar i sitt verk Till moralens genealogi att det finns en punkt i historien då människan glömde sitt sanna jag. Han ser att glömskan inleddes med den grekiske filosofen Aristoteles och att den förstärktes av kristendomen och judendomen. Det var då den "västerländska" människan, genom ett så kallat ressentiment (en känsla av att vara orättvist behandlade, blandat med synd och skam) klev in i lögner och illusioner. Måhända är övergången från gudinnekulturer till manligt dominerade religioner en del i den förändring han syftar på?
Vaginadyrkan och gudinnekulter tvingades bort (eller drevs in i det fördolda) och ersattes alltså av manliga gudar som Gud, Jesus, Allah, Buddha, Shiva. Men på vissa håll lyckades gudinnekulten, dess tankar och idéer överleva. Ett exempel på det är Yonipuja, som är en tantrisk form av vaginadyrkan som fortfarande (efter 6000 år) praktiseras inom hinduismen. Yonipuja lever kvar, men utövas i det fördolda. Liknande ritualer finns kvar inom buddismen. |
|
|
Spår av Gudinnor
På Irland, i Storbritannien, Frankrike och Spanien kan man i vissa kyrkor och andra byggnader se spår av gudinnedyrkan.
Sheela-na-gig är den irländska gudinnan som prydde många väggar. Det var en gudinna som särade sina ben och öppnade sin fitta för att skydda människan. Kunskaperna om henne är begränsade men hon tros vara en gudinna förknippad med fertilitet och livet. Hennes vidöppna fitta ska skydda framförallt kvinnor och barn från ”det onda ögat” (andra människors avundsjuka).
En av förklaringarna till medeltidens häxprocesser är troligen att tysta en kvarvarande ”ficka”, en rest av gudinnekulten.
|
En sanning?
Det finns en hel del som pekar på att det runt om i världen har funnits kulturer som dyrkat kvinnan, fittan, livet, livsglädjen, sexualiteten och mångfalden. Mycket tyder på att gudinnor och olika symboler för livet och livsglädjen var viktigt för dåtidens människa. De fanns inte en enda sanning, en mångfald av trosuppfattningar var tillåtna. I dag återkommer en del av dessa gamla sanningar och kunskaper (medvetet eller omedvetet) inom alternativa rörelser och inom New Age.
|
Förhoppningsvis blir den mansorienterade kulturen som präglas av en enda gud och en enda sanning en parentes. Nietzsche är kanske mest känd för att påstå att gud är död. Han skrev en uppsats om människans förhållande till sanningen, som kan hjälpa oss att få ett större perspektiv på vår egen tillvaro.
”I någon avlägsen vrå av världsalltet, utstrött i ett flimmer av otaliga solsystem, fanns en gång en stjärna där kloka djur uppfann kunskapen. Det var den mest högmodiga och förljugna minuten i ”världshistorien”: men ändå bara en minut. Efter några få andetag stelnade stjärnan, och de kloka djuren måste dö.”
|
|
Kontakt
Genom internet har vi nu fått möjligheter att på ett enkelt sätt sprida alternativ information, kunskap och framförallt underlätta kontakterna mellan oss som insett att allt inte är som vi fick lära som barn, i skolan, från kyrkan, sagorna, massmedia och inte minst våra föräldrar. Vi kan förmodligen inte ändra världen. Men däremot kan vi försöka lära oss mer om det som varit och framförallt – berätta om det som är. För att sedan lämna vårt bidrag till en bättre tillvaro.
Genom personlig utveckling kan vi medvetet försöka bli av med en del av den prägling som våra förfäder och vårt samhälle gett oss - för att därigenom bli mer sanna. Sanna mot oss själva och mot andra.
|
|
